Recenserad av Jonny Zetterström
Har du någon enda gång varit liten och rädd? Har omvärlden känts farlig och skrämmande? Har det, om än bara för ett ögonblick, känts som om ingen brytt sig om dig? Då känner du säkert igen dig i berättelsen.
Ordet lättläst klingar en aning negativt; men efter bara några sidor insåg jag att det faktiskt inte finns någon anledning till det. Boken är lättläst; men det finns en kraft i berättelsen som håller kvar från första meningen; från den första sidan till den sista.
Berättelsen i sig är inte vacker, men dysterheten i kombination med språket får det hela att kännas poetiskt. Jag ser tillbaka på berättelsen som en 90 sidor lång dikt.
Vad handlar det då om? Det handlar inte om galningen som rakar av sig håret, skaffar tuffa kängor och blir nynazist. Det är en helt vanlig människa som gör det.
Här finns också en bild från den andra sidan om vad som låg bakom några av löpsedlarna som säkerligen skrämde både en och annan när de var aktuella.
Sammanfattningsvis lyckas Dennis få fram något som är både vackert, dystert, hemskt och skrämmande på samma gång.